Huma Funderar: Kan man egentligen leda någon man aldrig träffar?

Innan pandemin kom var videomöten och att jobba från sin egen soffa något främmande för de flesta. Sen blev hela världen sjuk, och då hade folk inte längre något val. Nu är vi klara med den skiten, men hemmakontoret har inte försvunnit. Hur funkar det egentligen? Kan man leda folk man aldrig träffar i verkligheten? Och hur bygger man kultur med dem? Låt oss fundera.

Bortakontor – hela tiden?

Det är inte ovanligt att kunna jobba hemifrån ibland. Men en modell som tidigare var helt otänkbar blir nu allt vanligare. Nya företag – särskilt inom techbranschen – satsar på en modell som är nästan 100 % remote.

Jag har själv vänner som jobbar på ett företag med 100 % bortakontor, med personal utspridd över hela Europa. Var och en på sitt eget hemmakontor. Så hur funkar det egentligen, när det gäller ledarskap och kulturbygge?

De anställda har daglig kontakt med sina kollegor och chefer, och 2–3 gånger om året reser de iväg tillsammans. Vissa resor har bara ett mål: att träffas och ha kul. På de andra sätter de sig ner tillsammans för att ta fram en eller flera produkter. Och ja, de har en stark kultur. Även jag, som aldrig har jobbat där, ser det tydligt.

Men även om det är möjligt att leda människor på det här sättet, är det inte nödvändigtvis enkelt. Som i alla företag kräver ledarskap uppföljning, kontinuerligt arbete och noggrann planering. Skillnaden är att det kanske är ännu viktigare i ett företag där man bara ses via skärm.

När det gäller att bygga kultur tror jag att det är en annan sak. Alla företag kan forma sin egen kultur med vilja, men jag tror att kulturen ofta uppstår naturligt hos de människor som jobbar där. På ett företag där de anställda bara har kontakt via Slack eller Teams-möten tror jag att man måste jobba mer aktivt för att forma en kultur som folk verkligen vill vara en del av.

Vad gäller för företag där bara vissa av de anställda jobbar borta?

De allra flesta företag är uppbyggda så att de anställda i huvudsak ska vara på plats på arbetsplatsen. Men en del av dem har anställda som bor långt bort och inte har möjlighet att komma till kontoret så ofta. Vad gäller för dem?

Om någon är anställd utan att vara så mycket på kontoret, så är det ju en överenskommelse om att det ska vara så. Det som är viktigt då är tydliga förväntningar och en gemensam förståelse för ansvar mellan chef och anställd. Det krävs god uppföljning, och det är smart att ta ett samtal så ofta man kan.

Kultur, däremot, kan vara lite knepigare. Jag nämnde tidigare att kulturen delvis uppstår naturligt. Den formas av kollegor som träffas varje dag och hur de umgås socialt. Då blir det svårt att känna sig som en del av kulturen om man själv bara får ta del av den en sällan dag på kontoret eller på företagsfester.

Så är det möjligt att leda och bygga kultur med folk man aldrig träffar?

Så vad tycker jag? Går det? Ja, jag tror att det är fullt möjligt att både leda och bygga kultur med folk som jobbar på bortakontor. Men det betyder inte att det är lika enkelt som när man har en fast arbetsplats. Det kräver nog lite mer jobb – både för att de anställda ska känna sig sedda och tagna på allvar, och för att du som chef ska ha koll och kunna styra skutan. Så kör gärna på med bortakontor, men glöm aldrig de anställda.

Vanliga frågor