Stötta HR-behov med enkel tillgång till personaldata, frånvarohantering och ännu mer.
Vi tar gärna ett samtal för att visaför att visa hur enkelt du kan digitalisera och få ordning på allt som har med personaladministration att göra.
Uppsägning är det formella avslutandet av en anställning, antingen från arbetsgivarens eller arbetstagarens sida. En arbetstagare kan säga upp sin anställning utan att ange några skäl, medan en uppsägning från arbetsgivarens sida måste ha en saklig grund.
Vad som räknas som saklig grund för uppsägning regleras i LAS, Lagen om Anställningsskydd. En uppsägning kan ske av personliga skäl eller på grund av arbetsbrist.
Uppsägningstid är den tid som anställningen pågår efter att en uppsägning skett. Uppsägningstiden regleras i LAS, i kollektivavtal och i enskilda anställningsavtal. Syftet är att ge motparten tid att anpassa sig till förändringen.
Om inte något annat regleras i det enskilda anställningsavtalet eller i kollektivavtal, gäller uppsägningstid enligt lag. Uppsägningstiden om arbetsgivaren säger upp beror på anställningstiden: en månad de första två åren, två månader efter två års anställning och tre månader efter fyra års anställning (upp till 6 månader efter 10 års anställning).
Uppsägningstiden om arbetstagaren säger upp sig är alltid en månad enligt LAS, oavsett anställningstid.
Enskilda anställningsavtal eller kollektivavtal kan ange en längre uppsägningstid.
Vid uppsägning av personliga skäl ska den anställde ha informerats (genom till exempel en ”varning” eller ”erinran”) om att ett visst handlande eller beteende kan leda till uppsägning och fått en möjlighet att rätta till bristerna. Det finns inte någon generell regel om hur många varningar som måste föregå en uppsägning. Det beror på omständigheterna i det enskilda fallet.